DET ÄR MER ÄN FEMTON ÅR FÖR SENT ATT DÖ – THOMAS BERNHARD OM FOTOGRAFIET, FILMEN OCH DEN ALLMÄNNA FÖRDUMNINGSPROCESSEN

I slutet av Thomas Bernhards sista roman Utplåning. Ett sönderfall från 1986 kontemplerar huvudpersonen Murau vid sin brors och sina föräldrars färska gravar. Han tänker på när han talade om fotografiet – och dess förlängning filmen – med sin elev och ständiga monologpart, Gambetti.

Här knyts hela romanen samman, om man så vill, för genom hela den första delen har Murau efter dödsbudet begrundat över fotografier av sin nu avlidna familj. Så ifrågasättandet och fördömandet av det fotografiska avbildandet gäller såväl för bokens egen berättare (och underminerar därmed närapå hela romanens existens) – och som universell figur. Som sådan är Thomas Bernhards ord obönhörliga. Obönhörliga ord som gäller än idag, ända in i filmens förtappade samtid.

Ack, vet ni, Gambetti, sade jag till denne utanför Hotel Hassler, tänkte jag nu vid den öppna griften, om vi är ärliga, har den allmänna fördumningsprocessen redan fortskridit så långt att det inte längre finns någon väg tillbaka. Med uppfinningen av fotografin, alltså med inledningen av denna fördumningsprocess för långt mer än hundra år sedan, bär det fortlöpande nedåt med världsbefolkningens andliga tillstånd. De fotografiska bilderna, sade jag till Gambetti, har satt i gång denna världsomfattande fördumningsprocess och den uppnådde denna för mänskligheten faktiskt dödande snabbhet i det ögonblick då dessa fotografiska bilder blev rörliga. Slött betraktar mänskligheten i dag och sedan årtionden tillbaka inte längre någonting annat än dessa dödande fotografiska bilder och är förlamad av dem. Vid millennieskiftet kommer tänkande inte längre vara möjligt för denna mänsklighet, Gambetti, och fördumningsprocessen, som har satts i gång genom fotografin och som genom de rörliga bilderna har blivit en världsomfattande vana, kommer att befinna sig på sin höjdpunkt. Att existera i en sådan, bara av enfalden regerad värld kan knappast längre vara möjligt, Gambetti, sade jag till denne, tänkte jag nu vid den öppna griften, och det är bra om vi tar livet av oss just innan denna världens fördumningsprocess totalt har inträtt. Såtillvida är det bara logiskt, Gambetti, att de som existerar av tänkandet och genom tänkandet har tagit livet av sig vid millennieskiftet.

Översättning av Margaretha Holmqvist. Utplåning. Ett sönderfall kom 2015 ut i nyutgåva på förlaget Tranan.