Verkligheten Suger

“Evian is Naive spelled backwards.”
–Troy

1984 kom jag

1994 kom filmen

Lelaina Pierce (spelad av Winona Ryder) var tjugotre i filmen.

Jag var tolv kanske tretton när jag såg “Reality Bites” för första gången

När jag hade blivit äldre än Lelaina var det som att jag äntligen förstod att jag skulle bli vuxen en dag, lämna skolan, tonåren och boet. Det var en helt ny insikt, känsla, och bestod helt av rädsla.

“I’m bursting with fruit flavor.”
–Troy

Och vad var det som var så speciellt med Lelaina för ett invandrarbarn som växte upp i en liten skånsk håla? En massa enkla men viktiga saker för en tjej.

Lelaina såg inte ut som en docka. Hon hade kort hår som en pojke, rödbrun läppstift och var ofta klädd i grunge-klänningar. Hon rökte cigaretter (förmodligen också gräs), drack alkohol men kanske större mängder av läsk. Hon åt chips och rökte lite till. När hon skrattade lät hon ibland som en gris.

“Don’t bogart that can, man.”
–Troy

Jag tyckte om Lelaina för att hon också hade vänner som var annorlunda och lojala. Hon hade en tjejkompis som låg med så många killar varje vecka att hon var tvungen att föra en dagbok och en killkompis som var bög. Jag kände ingen och hade nog inte ens träffat någon som var homosexuell – att se deras vänskap på TV var så nytt för mig, häftigt.

Lelaina levde ett liv där hon inte hade så mycket ansvar under en tid där man skulle försöka lista ut vem man var. Saker och ting var inte lika dramatiska som de hade varit på högstadiet, men det fanns fortfarande frågor man var tvungen att ställa. Hur skulle man klara sig utan föräldrarnas pengar? Hur mycket skulle man satsa på sina konstnärliga intressen? Vem vill man dela sina dagar med; en djuptänkande musiker som man aldrig kan lita på eller en trevlig affärsman utan glöd?

“I am not under any orders to make the world a better place.”
–Troy Dyer

Det som jag inte var förberedd på var att jag en dag skulle bli äldre än Lelaina. Jag skulle inte längre kunna vända mig till henne för råd. Innan, när jag kände hur alla skönhetskrav försökte ta fäste i mig tänkte jag istället på hur Lelaina aldrig visade att hon inte var vacker (eller cool). När jag hade ångest över att jag hade spenderat en hel helg i sängen tänkte jag på hur Lelaina tillät sig själv att vara deppig i flera dagar. När förväntningar från vänner eller vuxna kändes för tunga, sjöng jag “My Sharona” för mig själv. Men det var bara inte likadant nu.

Telefonsvararen: “Hello. You have reached the winter of our discontent.”
–Troy Dyer

Nu måste jag skriva om Lelaina i dåtid för att jag är äldre än min idol. Jag älskar att jag valde en grunge tjej som min idol när jag var liten och jag hoppas att jag aldrig ger upp, lämnar eller tappar grunge-delen i mig. (Förevigt lite sunkig, tänker jag)

Det är bara nyligen som jag lärde mig hur man hittar och använder emojis på en iPhone och nu önskar jag att jag aldrig visste. Det känns som att något gammalt men enkelt har försvunnit, förstörts. Jag vill bevara lite av den tiden som jag uppskattade i “Reality Bites” – då man satt bredvid hemtelefonen och väntade på att HAN skulle ringa. Det finns ingen emoji som kan beskriva den väntan.

Lelaina Pierce: “I was really going to be somebody by the time I was 23.”

Troy Dyer: “Honey, all you have to be by the time you’re 23 is yourself.”

Jag fyller trettio i år. Det är med glädje och med viss sorg. Man lämnar all form av tonår för gott. Man lämnar dagarna då man inte behövde fatta så många beslut eller passa ett datum innan man fick förseningskostnader. Men dem dagar var också de värsta åren av utanförskap och klumpighet för mig. Det är därför det känns så skönt att man kommer längre och längre bort från den tiden. Jag kanske inte alltid mår bättre men jag vet bättre. Jag tänker till exempel inte röka, hur mycket jag än vill – för att se ut som coola Lelaina.